No Story Is a Single Thing; or, The Networked Book

Författaren Bryan Alexander diskuterar i detta kapitel hur en digital berättelse inte har ett givet slut som t.ex. en teaterpjäs har. Möjligheten för allmänheten att länka samman ditt verk med andra liknande eller motsägande berättelser via sociala medier gör att berättelsens omfattning blir diffus. Skaparen av digitala berättelser har tre alternativ att välja på:

1. Att aktivt omfamna nätverkande med länkar mellan sitt eget material och externa källor och också förstå att läsarna kommer klicka vidare till andras material.

2. Acceptera att nätverkande förekommer men inte delta aktivt för att underlätta det.

3. Bryt dig ur sociala medier. Använda ett format som aktivt skapar en diskret gräns runt berättelseinnehållet. Barabara Ganley påstår att om man inte räknar med sociala medier för digitalt berättande blir det någonting analogt.

Jag skulle vilja påstå att det inte går att undvika att ens berättelse på något sätt kommer att finnas på internet. Även en teaterpjäs kan recenseras på en blogg eller i en e-tidningsartikel. Fans kanske skriver ett alternativt slut på pjäsen och publicerar på sin blogg. Om någonting blir populärt kommer det att spridas.

Just fan-fiction är också omnämnt i detta kapitel. Författaren ger exemplet Megan Argo, som är ett stort fan av Doctor Who. Hon är även astronomiforskare och i sin novel Silver Spiral från 2010 använder hon Doctor Who för att förklara stjärndynamik med stjärnan Supernova 2007gr som exempel. På så vis blir hennes forskning mer lättförståelig och berättelsen får en större spridning och uppmärksamhet än om hon bara skrivit en forskningsrapport. Darker Projects audio production group gjorde om Megans berättelse till podcast med två röstskådespelare. Jag är också ett fan av Doctor Who och i julas fick det vanliga pepparkakshuset besök av Doctor Who's Tardis.

Wikipedia nämns som ett exempel på nätverksbok där vem som helst kan bidra med innehåll bara det uppfyller lämplighetskraven.

Det finns exempel på författare som har valt att förutom att trycka sin bok också har skrivit den i bloggform och låter läsare kommentera och bidra med innehåll. Pulse av Robert Frenay 2006 är ett exempel.

Den motsatta vägen att gå som Alex Shulman och Carolina Gynning i boken "Privat mejlkorrespondens" 2007 att utifrån deras mail mellan varandra publicera en bok. Jag tror att denna typ av berättande kommer att bli allt vanligare. Det tidigare dagbok eller brevväxlings berättandet i böcker kommer istället att vara samlade sms, blogginlägg, statusuppdateringar på Facebook eller tweets.