Web 2.0 Storytelling

Fjärde kapitlet i kurslitteraturen beskriver hur web 2.0:s tekniska fördelar har underlättat berättande.

Författaren menar att eftersom vem som helst kan lägga upp innehåll på webben utan större svårigheter med hjälp av bloggar, Twitter, wikis, Flickr, Facebook osv. så är självklart berättande en del av innehållet som läggs upp.

Författaren skriver att bloggar kan användas för att skapa fiktiva karaktärer. Jag kom att tänka på Blondin Bella som i bloggen verkar leva ett otroligt glamourös, när en hel del av det beskrivna är påhittat.

Även Twitter kan användas för att skapa fiktiva karaktärer. Jag följer tv-serien  Game of Thrones  och där finns många av karaktärerna på Twitter. Till exempel Jon Snow https://twitter.com/JonSnowBastrd.  Han skriver sina egna tankar om saker som hänt i serien.

Ett exempel författaren ger på hur Twitter kan användas för berättande var när människor runt om i världen tillsammans låtsas att jorden är invaderat av zombies. De twittrande beskriver sin upplevelse av händelsen, hur de reagerar, vad de ser, var de befinner sig och vad som händer med dem.

Twitters begränsade antal tecken (140) gör att formatet lämpar sig för Aforism - kort och kärnfullt uttryckt förhållningssätt och Haiku - dikt i miniformat, enligt japanskt mönster.

Det finns sidor som gör "berättelsekollage" av andras inlägg. Sidan Twistory samlar tweets med nyckelord som hat kärlek, tro osv Sidan We feel fine letar efter bloggtexter som innehåller I feel osv...

Facebook används också för att skapa fiktiva karaktärer. Jag kan tänka mig att det är svårt att skapa en realistisk låtsasperson på Facebook eftersom det går att se vem personen är vän med. Om vi säger att vi skulle göra en sida med Harry Potter så skulle ju han vara tvungen att ha Ron och Hermione som vänner och då behöver ju dem också finnas på Facebook.

Det skulle vara jätte kul att göra ett enormt projekt där alla de beskrivna plattformarna är inblandade.