I detta kapitel av kurslitteraturen beskriver Bryan Alexander hur digitalt berättande har utvecklats under 2000-talet fram till idag. 2004 myntade Tim O'Reilly begreppet "Web 2.0". Skillnaden från tidigare som jag förstår det, är att en enskild användare på ett enkelt sätt kan lägga ut webbinnehåll som bilder, filmer, texter, ljud osv med hjälp av färdiga mallar. Det går lätt att kommunicera med andra användare och sprida informationen vidare. Författaren tar upp termen "microcontent" som någonting typiskt för web 2.0. För att förstå vad som menas med microcontent tänkte jag på RSS funktionalitet. Jag antar att det är just microcontent som sprids med hjälp av det, t.ex. bloggreferat eller ett bildflöde från en annan sida.
Författaren tar även upp datorspel, konsolspel och mobilspel som plattformar för digitalt berättande. Han skriver att firts-person shooter spel ökar för konsol eftersom kontrollen tillåter snabba knapptryckningar. Jag tycker personligen att firts-person shooter spel för konsol är som att försöka äta glass utan att använda händerna. Jag skulle säga att konsolspel enbart är till för att man ska kunna umgås med irl folk medan man spelar eftersom man kan sitta i soffan samtidigt. PC blir det sociala online via skype eller chat, så det är ju inte så att man sätter sig vid datorn och spelar lite på en fest.
Intressant reflektion av skillnaden mellan konsolspel och PCspel. Man spelar inte PCspel på en fest som du säger, men kanske att dessa LANpartyn är en speciell typ av fest (notera att party finns i ordet) tillägnad just PCspelen. Jag själv är inget dataspelsfan men jag kan tänka mig att det är skillnad att spela tillsammans på ett LANparty och tillsammans över nätet från olika positioner.
SvaraRaderaSå sant så sant!
SvaraRadera