Nu har jag läst andra kapitlet i Bryan Alexanders The new digital storytelling. Författaren går igenom det digitala berättandets historia. Han börjar redan innan internet på 1960 talet och ett spel som heter Spacewar. Han fortsätter med att nämna första virtuella världen som var helt textbaserad och kom 1970 när internet var nytt . Under 80-talet blev Science fiction ofta inspirerade av internet. 1987 kom Aples Hypercard och då blev det populärt med hypertext berättelser. En hypertext är en text som med hjälp av hyperlänkar är förbunden med andra texter. Texten behöver därför inte läsas linjärt utan läsaren kan hoppa hit och dit efter intresse. HTTP står för "Hypertext Transfer Protocol" och än idag börjar ju alla webbadresser med det. Att skicka runt historier via mail blev vanligt under 80 talet. 1991 kom the World Wide Web som underlättade för digitalt berättande med möjligheten att göra webbsidor. Nu blev hypermedia ett begrepp som förutom text, även innehåller bilder, ljud och film. 1994 börjades det hållas workshops om digitalt berättande i San Fransisco studios.
Av allt detta drar jag slutsatsen att så fort det finns nya verktyg för att berätta något, så görs det.
Jag tror att det ligger i människans natur att berätta allt för så många som möjligt och på ett så övertygande sätt som går. Det är därför alla socialamedier är så populära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar